.

Det var trist att vi inte vann, men jag är sååååå himla lycklig just nu ändå! För två och ett halft år sedan satte jag ett personligt rekord utomhus med 2.11.45... efter det har jag haft mycket motgångar och verkligen fått kämpa! Igår så visste jag att jag var i bra form, jag visste att det skulle bli ett bra lopp då en tjej från Iona skulle springa. Hon är en tjej som för mig och många andra har varit oslagbar, hon har vunnit ALLT! men igår så bestämde jag mig för att försöka följa Coach Edman's ord "ge dig själv en chans"...

Jag placerade mig tvåa bakom Iona tjejen, bestämde mig för att bara slappna och och följa med henne så länge som möjligt... 32 först varvet, 65.05 vid 400m och vid klockringning så hörde jag hennes coach lite desperat skrika "you better make a move, you better make a move NOOOW"... Då tänkte jag "hon måste nog vara trött för att han ska skrika sådär desperat"... med 150 kvar precis vid den delen av läktaren där vårat lag stod och skrek och hejjade allt dom kunde på mig så tänkte jag "nu eller aldrig, vi måste våga prova", så jag provade att gå förbi henne och lyckades!!! Sedan så bestämde jag mig för att vara först över mållinjen och det var jag med tiden 2.11.88!!!

Guuuuud vilken glädje, inomhuspers med över 2sek och nära utomhusperset!! Dessutom så vann jag över någon jag trodde vad oövervinnerlig samt placerade mig på tredje plats genom tiderna i skolstatistiken...

Ååååh jag var såååååå himla glad efteråt, och det var alla andra också, fick jättemycket gratulationer och alla var superexcited att jag vann. Jag tog emot beröm från vänner, föräldrar, skolans president, basketboll coach samt andra högt uppsatta som var där och tittade..