Sista första loppet för den här terrängsäsongen!
LET'S GOOO!! I dag har vi vår första terrängtävling, 4km här i San Diego. Det ska bli spännande att se i vilken form jag lyckats träna mig till de två veckor jag har tränat med laget. I somras var jag skadad och sprang mest distans. Hälsenan känns mycket bättre men jag tar det försiktigt så att den inte börjar göra ont igen. Dumma dumma hälsena! I dag ska jag springa och ha roligt, Sista första loppet för den här terrängsäsongen.
GO AZTECS!!!
Här kan ni läsa vad de skrev på hemsidan om vår första tävling: http://goaztecs.cstv.com/sports/w-xc/spec-rel/082912aab.html
Kaos
Igår lagade min rumskompis pojkvän middag till dem, det blev friterad kyckling med ris och gröna böner. Nu när jag gick till köket för att fylla på min vattenflaska (viktigt att dricka mycket innan en tävling i den här hettan) så står min rumskompis och friterar kyckling. Hon är helt övertygad över att hon kan laga godare friterad kyckling än sin pojkvän. Igår hade dom en romantisk middag ute i köket men jag fick med mig en smakprovstallrik in till rummet. Så jag satt inne på rummet och kollade på tv och mumsade friterad kyckling medan de hade en romantisk middag ute i köket med tända ljus och fint dukat. Jag hjälpte honom duka fint och tända ljus! Men det var inte därför jag skrev, väl ute i köket för att fylla på vattnen i vattenflaskan så glider jag fram eftersom hela golvet är fullt av fett från hennes friterande. Plus att innan det så brände hon de första kycklingklubborna så vår lägenhet var fylld med rök och hon satte igång brandlarmet. Inte nog med att vi har matfett över hela köket, det låg mjöl över allt för att hon råkade spilla. Jag säger som hennes pojkvän sa tidigare; "this chicken better be good".
Arlanda
Sitter på flygplatsen, planet är försenat i två timmar så jag tog mig en kaffe och sitter här vid gången och kollar på allt folk som går förbi. Jag tycker det är roligt att kolla på folk på flygplatser. Alla är på väg någonstans och många verkar förväntansfulla över att resa. Jag är också glad över att åka tillbaka, samtidigt som jag är ledsen över att lämna alla här hemma i Sverige. Det är med blandade känslor jag sitter här och väntar på mitt långa flyg, men jag vet att när jag väl är framme så kommer allt kännas otroligt bra igen. En liten tjej började gråta när hon tog farväl av sin pappa vid incheckningen, hennes ledsamhet smittade nästan av sig till mig, jag fick hålla mig för att inte börja storböla. Jag har vant mig vid att säga säga hejdå för jag vet att tiden går fort och att det inte dröjer länge innan vi ses igen. Sista året nu, många "last time" upplevelser att njuta av. Nu ska jag gå och kolla in böckerna och köpa några fler tidningar.
